Jönköpings Kinaterapi - kinesisk akupunktur

Historien om traditionell kinesisk medicin

Traditionell kinesisk medicin har funnits i tusentals år. Även om den kända historien av TCM går tillbaka över 2000 år, tros det att ursprunget till TCM går tillbaka mer än 5000 år. Tänk på, att förutom de registrerade dokumenten är mycket av vad som sägs om ursprunget till kinesisk medicin mer legend än historia.
Enligt legenden kan ursprunget till traditionell kinesisk medicin spåras tillbaka till de tre legendariska kejsarna/mytiska härskarna: Fu Xi, Shen Nong och Huang Di. Historiker tror att Shen Nong och Fu Xi var tidiga stamledare. Fu Xi var en kulturell hjälte som utvecklade trigram av Yi Jing (I Ching) eller Förändringarnas bok. Antika texter skriver att "Fu Xi ritade de åtta trigrammen, och skapade nio nålar." Shen Nong, den legendariska kejsaren som levde för 5000 år sedan hyllas som "Gudomliga jordbrukare" av det kinesiska folket, och att han tillskrivs som grundaren av örtmedicin, och lärde människor att bruka jord. I syfte att avgöra vilken effekt de olika växtbaserade läkemedlen har, tog Shen Nong prover av olika typer av växter, använde dem på sig själv för att testa och analysera deras individuella effekter. Enligt de antika texterna, smakade Shen Nong ett hundra olika örter inklusive 70 giftiga ämnen på en och samma dag, för att bli av med människors smärta och sjukdom. Eftersom det inte fanns några skriftliga uppgifter, är det sagt att Shen Nong upptäckter fördes vidare muntligt från generation till generation.
Den första skriftliga dokumentationen om traditionell kinesisk medicin är Hung Di Nei Jing (Yellow Emperor's Cannon of Internal Medicine). Hung Di Nei Jing är den äldsta medicinska läroboken i världen, olika åsikter daterar boken tillbaka till mellan 800 f.Kr. och 200 f.Kr.. Hung Di Nei Jing lägger en primär grund för teorier om kinesisk medicin som i stor utsträckning sammanfattar och systematiserar den tidigare erfarenheten av behandling och teorier om medicin, till exempel meridianens teori, liksom många andra frågor, bland annat fysiologi, patologi, prevention, diagnos, behandling, akupunktur och moxibustion, TuiNa, etc.

Att hitta Pulsen

Några av de mest specifika upptäckter av kinesisk medicin gjordes under Zhou dynastin, inklusive teoretiska grunden för yin och yang, de fem elementen, de patogena faktorer i yttre miljön som orsak till sjukdom och ytterligare förståelse av meridianer av akupunktur. De grundläggande teorierna om akupunktur var etablerade och stennålar blev föråldrade, vilka ersättes av metallnålar. Bian Que, en berömd läkare vid tidpunkten för vår- och höstkrigande staternas period, var den första människan i världen att använda pulsen för diagnos.

Bian Que får prinsen "tillbaka" till livet

En av de mest välkända historien berättar hur Bian Que lyckades bota kronprinsen av Konungariket Guo från hans dödliga sjukdom. Enligt legenden, var prins Gua mycket sjuk och när han låg döende, kunde läkaren inte göra något för att hjälpa. En version av denna historia berättar att Bian Que tillkallades för att behandla prinsen, men när han kom fram till palatset fann han kronprinsen förberedd för begravningen. Trots begravningen begärde Bian Que att få undersöka prinsen. Hans undersökning bekräftade hans misstanke om att prinsen hade gått in i en djup koma. Han gav prinsen akupunkturbehandling för att hämta honom tillbaka och sedan applicerades kompresser indränkt i en dekokt av örter. Inom timmar av Bian Que ankomst, kunde prinsen komma upp på fötter. Prinsen blev då föreskriven kokta växtbaserade blandningar som skulle tas i tjugo dagar, och det hjälpte honom att återhämta sig helt.
Snart spreds rykten om att Bian Que var en undergörare som kunde väcka de döda till liv. Bian Que sa "Nej, jag kan inte väcka de döda till liv, prinsen var inte död. Jag behandlade bara hans sjukdom och det är det som fört honom tillbaka."

Två berömda Läkare

Zhang Zhongjing (150-219), den mest kända av Kinas forntida växtbaserade läkare levde under Östra Han dynastin, var känd för sin medicinska kompetens. Han skrev en bok, ett medicinskt mästerverk med titeln Shang Han Lun eller " Treatise on Febrile Diseases". Fortfarande är Zhang Zhongjing teori och recept av stort praktiskt värde. Den används som standardreferensverk för traditionell kinesisk medicin, inklusive moxibustion, nålning och örtmedicin.
En av de mest kända läkarna/kirurgerna av traditionell kinesisk medicin var Hua Tuo (110-207), vilken också levde under den östra Han perioden. Hua Tuo var den första av de taoistiska läkare, den mest kända läkare i det gamla Kina som utvecklade/uppfann användningen av anestesi som kallas Mafei San, och främjat de begränsade kinesiska kunskaper i anatomin. Han var den förste i världen som använde narkotika och hans skicklighet på detta område var före västerlandet om 1600-1700 år. Han utvecklade också ”Five Animal Play”, övningar som efterliknar rörelser och arbetsställningar av fem djur: tiger, hjort, björn, apa och fågel. Enligt Hua Tuo är rörelsen av grundläggande betydelse för hälsan och genom att härma rörelser av olika djur tränades och sträcktes alla delar av kroppen, och därigenom aktiverades flödet av vätska och energi i kroppen.

Två viktiga böcker

Under Sui dynastin sammanställde Chao Yuanfang, tillsammans med andra, en bok som heter Zhubing Yuanhou Zonglun eller ”The General Treatise on the Causes and Symptoms of Disease”, som bestod av 50 volymer, uppdelade i 67 kategorier och listade 1 700 syndrom. Denna bok hade ett starkt inflytande på den senare utvecklingen av medicin, tecken och symptom på olika sjukdomar, kirurgi, gynekologi och pediatrik.
Wang Tao, en annan välkänd forskare i kinesisk medicin, skrev 752 en bok som heter Waitai Miyao eller ”The Medical Secrets of An Official”. Den här boken bestod av 40 volymer, 1104 kategorier och diskuterar över 6000 växtbaserade recept.

Tang dynastin

Tang dynastin omnämns ofta som den andra guld tidsepok i Kina. Det var under Tang dynastin som Kinas första medicinskola bildades. Sun Simiao (581-682), var den mest berömda läkaren av Tang dynastin ägnade hela sitt liv åt kinesisk medicin från en mycket ung ålder. Det sägs att han vid 15 års ålder inte bara hade en grundlig förståelse av taoism och klassiker i många av dess sekter, utan hade även också forskat djupt i buddhistiska klassiker. Han behärskade alla de kinesiska klassikerna vid 20 års ålder och blev en välkänd läkare och kröntes "King of Herbal Medicine".

Materia Medica

Under Yuan dynastin, blev Kina styrt av Djingis Khans stora mongoliska imperium. Under perioden med mongoliska imperium blev kinesisk medicin alltmer specialiserad och förståelsen av akupunktur var mer detaljerad. År 1368 f.Kr. återfick kineserna kontrollen över sin mark under Ming dynastin. Li Shizhen, (1518-1593) var en av de största läkare och farmakologerna under Ming dynastin. Hans stora bidrag till medicinen var hans fyrtio års arbete, som finns i hans episka bok Ben Cao Gang-mu eller ” The Compendium of Materia Medica”. Texten innehåller 1 900 000 kinesiska tecken och detaljer. Mer än 1 800 mediciner, däribland 1 100 illustrationer och 11 000 recept, samt registrering av 1 094 örter, med uppgifter om deras typ, form, smak, karaktär och tillämpning i behandling. Denna bok var ett av de största bidragen till utvecklingen av farmakologi både i Kina och i hela världen. Materia Medica har översatts till flera olika språk och kvarstår som den främsta referensverk för örtmedicin.